Efter 2 missfall, många tårar och mycket oro kom vår lilla Leon till världen den 17 Maj 11,03

Har haft en "någorlunda" bra graviditet, har mått ganska bra men haft mkt sammandragningar från vecka 29 ingenting som gjort ont eller som jag tänkt mycket på. Utan barnmorskan sa att det var normalt. 

Barnmorskan beställde ett tillväxtutlraljud eftersom jag är magsäcksop och det visade att vår lille pojk var 22% under kurvan så han låg precis på gränsen, fick oxå träffa läkaren som bara skulle göra en flödesmätning och det slutade med att jag inte fick komma hem, låg på sjukhuset några dagar och blev stoppad, fick massa sprutor,kortison och dropp för det visade sig jag va öppen 5 cm med hinnbuktning.. fick bara ligga i sängen och se glad ut.. 

Har legat stilla i nästan 4 veckor och på morgonen den 17 gick vattnet 9,45 det var bara att gå och lägga sig på hallgolvet med fötterna på toa dörren och börja ringa. Snackade med förlossningen och sa jag var på väg och sen ringde jag gubben o sist ambulans.. (vår son låg i säte så jag fick inte vara uppe och gå) Mamma bor nära sjukhuset så jag var på sjukhuset vid 10,10 och där klädde dom av mig o ja fick sexiga nät trosor på mig och en blöja *fniss* sen frågade ja sköterskan hur länge ska ja ligga här då?

Hon sa "du har ju inte ont väl?"

Jag sa nää men det har ja inte haft innan heller, har inte kännt att jag öppnat mig ju. 

Hon sa "ok jag ska känna på dig men det verkar inte vara bråttom"

Jag bara oki och hon kände och sa "ja lite bråttom blir det för du är öppen 7cm" 

Jag sa jassau e jag.. kallades glidare och att jag inte var normal.. kände INGENTING när jag öppnades har inte haft ont.. 

Sen bombaderades rummet av läkare,sköterskor, undersköterskor med mera.. allt gick så satans fort.. massa dropp,nålar,sprutor sen rullades jag iväg till op salen dä det sprang en massa människor i gröna kläder... vid detta laget låg jag och riste för jag var nog en aning chockad över att NU skulle han komma.. sen va de lika mkt klämmande o kännande överallt.. massa folk som snackade med mig o sen skulle ryggmärgsbedövningen sättas.. fy fan vad äckligt det var när benen "försvann" och resten av kroppen bara domnade bort.. sen tror ja nog fan huet med domnade bort kommer ihåg mamma satt bredvid mig (gubben hann inte in tyvärr eftersom han var i skolan och allt gick fort) hon snacka med mig o sen kom illamåendet och ja snackade en massa som ja knappt kommer ihåg, sen började dom böka med magen o ja slummrade till en aning o mamma sa att nu kollar dom på klockan jag tror han är ute :)

Allt var som en dimma fick se han snabbt o sen gick dom ut ur rummet med honom, mamma fick klippa navelsträngen synd min man missade detta.. vet hur jävla gärna han velat göra det ju   kommer fler tillfällen sa ja till han, då log han :) 

Dom kom tillbaka med lilla Leon och det visade sig han vägde 2835 och var 47 lång och 32 runt huvudet och han var hur fin som helst.. han skrek och DET var det underbaraste ljud som jag någonsin hört... ÄNTLIGEN var vår älskade lilla son här.. efterlängtad och underbar är han..     känns så underbart :)

                           Leon   2835gr   47cm      

Anwer och Leon dom 2 männen i mitt liv 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är sååååå hemska trött...önskar ja kunde lägga mig med leon och sova.. går bara inte.. har ingen ro till det...  Önskar min man kunde ha ro att sitta en 30-60 min med sonen så jag får sova om så bara 10 min... visst sover leon på natten med men...

Idag är det bvc som gäller, har badat min lilla fis och satt på han en body som han fick av ett par vänner.. han har sovit nästan hela natten och nu sitter han i babysittern och kollar på på.. snart RR ju som ska laga mat..   Efterlyser lite kläd...

Har suttit och funderat på en sak i många många veckor, kan inte förstå varför man vill skada människor på de sättet som pågår.. det är inte  människorna som du sätter dit du skadar utan det är världens goaste "brukare" han är ett barn som växer upp ...

Saknar dig Tobbe.. det gör så jävla ont.. har en underbar som liggandes här bredvid mig.. kan inte känna riktig glädje när jag fortfarande sörjer dig.. älskar min som mer än livet själv.. känns bara för jävligt att du inte är här hos oss.. du får ald...

Underbart att sitta och titta på min son när han sover.. vilken känsla det är.. finns inget bättre faktiskt.. Jag är MAMMA   kan inte riktigt fatta det, overkligt faktiskt.. MAMMA är ett mäktigt ord  ...